Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
"År ni alldeles säker på att ni ej kan det, eller bättre
sagdt, är ni säker på att instinkten bestämdt skall upplysa
er, om ert val händelsevis faller på en sådan?"
"Händelsevis — tror ni att jag kunde det ringaste
ffteta mig vid en person händelsevis, utan att veta hvem
han vore?"
"Nå men, min fröken, ni förbryllar mig alldeles!"
"Hur så?"
"Jag hoppades att ni åtminstone med en känsla af
välvilja erinrade er den vän, som ni förvärfvade i
Wenners-borg, och nu behagar ni försäkra att ni icke det ringaste
föster afseende vid mig!"
"Vid er?"
"Ja, vid mig!"
"Känner jag då icke er?" sade Blenda med ett
hjertligt skratt.
"Icke, så mycket jag vet!"
"Men så är det ändå! Ni tror er ha bevarat ert
inkognito så väl, och vet ni hvad — redan innan jag talat ett
ord med er i Wennersborg, visste jag hu em ni var."
"Verkligen?*
"Jaha!"
"Jag tar mig likväl friheten att betvifla riktigheten af
er kunskap . . . Men tillfredsställ min nyfikenhet och säg
hvem ni tager mig för — det är alldeles nödvändigt an jag
Är veta det!"
"Förlåt mig, min herr kusin, det är alls icke
nödvändigt, och jag ärnar feke mer tillfredsställa er nyfikenhet,’
än ni under hela långa tiden fünnit nödvändigt att tilU
fredsställa min. Ni är för mig kusin Jean, jag är för er
kusin Blenda, och dermed är saken uppgjord!"
"Tills vi komma öfverens om någon ny uppgörelse —
ar det så?"
"Just så!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
