Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Kosin Jean var tydligt en smala egoist — och ban
erkände det inom sig — men straffet uteblef ej.
Han var bestämd att denna afton känna en långt
bittrare afund än den emot musiken, skådespelarne och
dekorationerna.
Ridåen hade gått ned första gången.
Fra Emerentia, som nästan mistat andan, gjorde tusen
frågor, utan att afvakta svar på en enda. Hon vände sig
icke ens om.
Men unga fröken vände hufvudet, och hennes ögon
sökte den, som stod bredvid henne.
"Jag tror att kusin Blenda aldrig haft en så stor
njutning?" sade han.
"Ack, det är sant!" svarade bon, ännu i fullaste
hänryckning.
"Således är då denna aflon utan undantag den
lyckligaste i ert lif?"
"Det bar jag icke påstått . . . man är ju lycklig pl
olika sättl"
Hon blickade åter utåt salongen, denna gång likväl
mindre af nyfikenhet än för att dölja den brinnande
rodnaden på sina kinder.
"Hvem helsar ni på?" frågade kusin Jean, som såg
Blenda göra en böjning på hufvudet.
"Åh, så dumt — jag kom alls icke att tanka på att
|ag icke bort helsal"
"Hur så?"
"Det är ju kammarjunkaren som sitter dernere. Men
ban såg på mig med en så innerligt ödmjuk blick, att jag
icke kunde vara oartig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
