Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Hennes hjelte hade många gånger smålett at hennes
romantiska idéer. Nå väl, hon ville icke längre vara en
romanhjeltinna i känsla, lif och handling: hon ville
binda fast denna yra fantasi vid eftertanken ocb bli lik andra
unga flickor, som nöjde sig med att helt enkelt läsa och
njuta af en roman och kanske stundom begagnade sig af
de lärdomar den innehöll, d. v. s. hon ville ej längre spela
de roler, som hennes sprittande sinne hittills varit så
färdigt att upptaga.
Sedan dessa goda beslut kommit till stånd, återstod
ingenting vidare än att sätta dem i verket.
Del första gick förträffligt.
Hon spelade och sjöng snart så, att hon med verklig
förskräckelse tänkte på det sjelfförtroende, hvilket kommit
henne att för kort tid sedan vilja uppträda som lärarinna
för andra. Dernäst studerade bon med begärligbet, icke
blott under den goda gumman Gyllenhakes ledning, utan
äfven på egen hand, den egna slags lektyr, som småningom
blifvit införd och hvilken, i stället att roa den hederliga
gamla frun, tycktes vara beräknad att låta den unga flickan
genomgå en fullständig skol-kurs.
Men oaktadt alla dessa ansträngningar, oaktadt att hon
vid "kinkiga möten" (hvarom vi sedan skola tala) antog
bela den trygga värdighet, som hon ansåg att ett
förståndigt, bildadt och icke romantiskt fruntimmer borde ega i
hvarje lifvets såväl enklare som svårare förhållanden, kunde
likväl ingenting stäfja hennes oroliga inbillnings flygt.
Hon tvingade sig att gå ända till löjlighet för att fi
hejd på denna istadiga fantasi. Hon omskapade sig till ep
estimabel matrona, en ny gumma Gyllenbake i miniatyr.
Men det tjenade till intet: midt under all sin yttre
värdighet öfverraskade bon sin inre menniska på bar gerning
under en af dess mest öfversvinnliga utflygter.
Vid dessa utflygter var hon än på sina gods — der
hon emottog stora, lysande sällskapskretsar, inom hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
