Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
"å|in gad, älskade han sin mor så högt?"
"Kanske mötte och möta ännu några svårigheter vid
hans val. Huru som helst reste han bort i gir och
återkommer ej på flera veckor — således har du ingen
anledning att längre envisasl"
All denna godhet å Henriettes sida var för Blenda
omöjlig att emotstå — och hvarför skulle bon emotstå den
nu, då bon erfarit att kusin Johans hjerta längesedan var
bortgifvet? Hon lofvade komma efter, så fort bon slutat
sina lektioner och skickat bud hem till mamma.
"Mina sjuklingar få umbära mig i dag!" sade den unga
barmhertighetssystern för sig sjelf, dä Henriette försvann.
Hon var dock långt ifrån missnöjd öfver att erhålla en
dags uppskof med den svåra pligt, som ålåg henne i
afseende på hennes bror.
"Hvad han skall spqa efter mig!" tillade hon sorgset.
"Stackars kail, jag är viss att han blir mycket ledsen, dä
ban far höra att vi måste utöfva våra barmhertighetsverk
hvar på sitt håll!"
Med tanken belt melankoliskt fastad på den unge
baronen, inträdde Blenda hos sin gamla väninna.
Men troligtvis fick hon just med detsamma någon
hastig aning, ty lik en ung hind tog hon ett språng fram till
pianot och bemäktigade sig en der liggande stor
blomsterbukett, omlindad med en pappersrimsa.
Ingen fans i rummet.
Blenda kunde således fritt öfverlemna sig åt sin
dårskap och i ett utbrott af vild glädje smeka detta tecken af
sin älskares hågkomst, det första hon sedan två och en
baif månad bekommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
