- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
314

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

Hon var stolt ocb lycksalig öfver att nil få göra gtdt
genom sin tillkommande makes penningar, men det goda,
som hon gjorde, skedde ej med öfverflödig frlkostighet,
utan med måtta och klokhet, ty hon ville att det skulle
förslå åt många och hade sjelf varit tillräckligt fattig för
att veta huru man kunde hjelpa sig med litet.

Dertill hade hon under mammas handledning hemma
på landet lärt sig en mängd förträffliga hus-kurer, sora
gjorde henne till en verkligen god sjuksköterska, så
mycket mer välkommen, som bon alltid med en innerlig
hjertats mildhet föreskref eller verkställde sina små ordinationer.

En gammal lam madam utgjorde Blendas synnerliga
favorit, och detta emedan gumman lifligt påminde henne
om en af hennes äldsta bekanta, Britta på Jons-ängen, den
gamla goda själen, som i komministerns bref skickade sin
unga fröken de siratligaste tacksamhetsbetygelser.

Hos denna nya Britta dröjde vår hjeltinna 1 dag längre
än hos någon annan, och tiden förkortades ej litet genom
gummans berättelse om au hon föregående dagen haft
besök af en vacker herre, som sett mycket ledsen ut, flen
gånger gått oeh återkommit och slutligen lemnat henne eo
hel sitfVer-rlksdaler.

Med en förtretlig känsla af bedragen väntan steg
Blada slutligen upp.

Hon var missnöjd med sig sjelf för det hon väntat på
en person, som bon ej bort vänta på, och likväl var det
med en otrolig långsamhet som hon sade sin gamla
ftva-rit farväl ocb förfogade sig ut.

Ändtligen var hon på återvägen.

Men hon hade ej gitt mer än tre eller0 fyra steg, då
någon ifrån sidan kom emot henne.

"Ack, fröken Blenda", sade en röst, hvars fröjd ej ni
dämpa sig, "så kom fröken ändtligen! Jag väntade förgät»
ves i går, och 1 dag var jag för tidigt ute."

"För tidigt?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free