- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
317

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

It T

mig haft Intresse och behag. Tiden har gått ganska fort
under vara rådplägningar. Men om jag efter denna dag
fortsatte vårt umgänge, skulle det ångra mig, emedan jag
då gjorde någonting orätt.4

Vid detta svar blixtrade det till i baronens tiga, ocb
denna blixt upplyste Blenda om att han måtte ha fattat
någon förhoppning af hennes ord,

"Fröken har rätt" — sade han med uttrycket af en
så ren ömhet att, om icke Blendas hjerta varit sä väl
förskansadt, denna röst skulle hafva genomträngt det —
"fröken har rätt, och jag har hafl orätt i att blottställa fröken.
Men allt kan förso . . .*

Han afbröt, liksom han fruktat att tala i yrsel, ban
tvingade sin upprörda röst till lugn och tillade:

"Jag lemnar Stockholm på ett par månader, kanske
också för längre lid, men om jag återkommer, söker jag
äunu en gång upp fröken, och då . . ."

Det blef ett nytt och längre afbrott, en tystnad, som
för begge kändes ganska tryckande.

*Men hvarhelst herr baron befinner sig", sade
Blenda slutligen "skola ju icke de, som haft godt af våra
sammankomster, belt och hållet förgätas af baronen — alt tro
något sådant skulle mycket bedröfva mig."

"Fröken bör ej heller tro det, ty det vore en orättvisa,
icke blott emot mig, utan emot fröken sjelf,"

"Jag tackar herr baron — men nu har jag ett ärende
att uträtta, som för mig åt ett annat håll!"

Hon stannade, ty man bade ingenting mer att säga
hvarandra.

"Lef väl då, fröken Blenda, dyra fröken Blenda . . .
Jag tager mina minnen med mig, och" — här sänktes to*
nen till en hviskning, som den talandes tilltagande rörelse
gjorde nästan ohörbar — "och de skola utan tvifvel föi^
mig tillbaka!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free