- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
345

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

"Resan Sr förtjusande under hvad namn som helst",
inföll Blenda, "och mamma vet ganska väl att, som mitt
hjerta tillhör grefven, jag ej’ kommer att välja baronen
till man !"

Detta sades i en ton, som tycktes vara temligen af.
gjord, och ändå sväljdes med detsamma en tår, den
mammas oblida anmärkningar framkallat.

Stackars Blenda — bon var mycket illa ute!

Fru Emerentia svarade ej, icke just af undseende med
Blehdas ångest, utan ftstmer emedan hon djupt förebrådde
sig att bon ej långt fore detta tvungit grefven till en
förklaring. Nå nå, på hemvägen skulle den väl komma: han
hade ju lofvat en sådan, och den kunde ej uteblifva —
men det var just det påkostande att ej en föregående gjort
den nu väntade öfverflödig.

Emellertid var det ganska bra att man under afVaktan
på det vigtiga ögonblicket finge tillfälle att lugna sig genom
ett besök i det vackra huset.

Och som kusin Jean nu åter förenade sig med
damerna, stod man snart vid målet för promenaden.

Byggnaden var uppförd i en enkel, men intagande stil,
ocb den vidsträckta trädgården, som bildade både dess fond
och sidkulisser, visade sig helt vördnadsbjudande med sina
djupa och långa lind-alléer. Sjön ulgjoide förgrunden, och
ned till den ledde en sluttande trappgång med hvälfdt tak,
notabene ett ganska luftigt tak, sammanväft af hvita och
violetta syreoträd, hvilkas utslagna blommor behagligt
af-stucko mot löfvens saftiga grönska.

uÅcku — suckade Blenda, men denna suck förblef inom
hennes hjerta — uden som hade elt sådant hemlu

Uppkomna i våningen — huset var ej så stort att man
kunde tala om mera än en sådan, eburu der visserligen
fans både bottenrum och en täck vindslägenhet9
innehållande gästkamrarne — således uppkomna i våningen, böljade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free