- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
350

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

jag hade aett dig gå rn i hans ram ocb jag hörde betjenten
straxt derefter säga till löjtnanten, som vi träfbde i trap»
pan, att grefven var hemma ... Ack, allt detta är för
tydliga bevis att kunna bedraga: du ar grefven, ja, ja, du 2r
grefven... Kusin Johan var ju vid samma tid i Hamburg!"

Då hon uttalade de sista orden, omfottade hon med
sina båda bänder hans arm och såg honom ångessfullt i
ansigtet.

Men han lösgjorde dessa små hvita bänder, som ban
under ett annat förhållande så gerna skulle hafva
qvarhållit, ocb sade med djup, allvarsam ton:

"Hvilken olycksalig villfarelse, hvilken barnslig
inbillning! För det jag, som icke ens bodde på
gästgifvare-gården, går in i grefve C—creutz’s rum, måste jag
nödvändigt vara ban . . . och denna villa bibehåller du under
bela tiden af vår bekantskap! Det är grefven som vunnit
ditt hjerta — icke personen, icke kusin Jean!"

Nu brast Blenda i häftig gråt.

"Hvilket oädelt spel" — svarade bon ändtligen, när
tårarna omsider lemnat henne luft — "att så narra en
stackars flicka... Min gud, min gud, måtte jag ej bli tokig
. . . kusin Johan . . hattstofferare .... o, det är mycket,
mycket ovärdigt!" Och stackars Blenda begynte åter att
snyfta, snyfta som ett barn, från hvilket man tagit dess
förnämsta leksak.

"Låt oss betrakta saken närmare", bad Johan, "så £
vi se, om den ej kan bedömmas mildare!"

"Jo, det vill jag sel"

"Först och främst har jag kke utgifvit mig för grefve."*

"Men jag trodde dig vara det!"

"Hvem kan hjelpa att du bar en så liflig flintasi, mta
lilla Blenda, att du ej .ser annat än grefvar och baroner!"

"Vidare!"

"Vidare blef jag intagen i bela din förtjusande varelse»
från första ögonblicket jag såg dig vid gästgifvaregård*! i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free