Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
nad. I alla All var det förnuftigt att han lade sina
penningar i en landtegendom . . det är anseende med det. .
och si borde äfven du göra!"
uJo pytt ock, jag bar icke nog med att sköta boden!
Bättre är det också att dra sina räntor af ett godt stenhus,
än riskera att sätta till alltsammans för väta eller torka."
"Nå, vi fi nog vara ute hos Joban så imcket att det
nästan blir detsamma som om vi sjelfva bade egendomen;
och som ban ingen värdinna bar, skall väl jag åtaga mig
att hålla reda för honom, när han ser främmande . . han
vill nog lefVa, ban, som har så många bekantskaper, ocb
vi skola få ofantligt roligt derute... Måtte han bara
komma, ocb de välsignade fruntimren också!"
"Jag gissar att Blenda uppehåller sig med brefvet till
baronen."
". . och det blir nekande!" svarade Henriette med
sin lilla försmädliga min.
"Jag bedyrar att det, min själ, var flick-ungens fulla,
rena allvar!"
"Jo, du förstår dig på fruntimren du . . . Men så
friherrinna hon blir, vänta vi nu icke en sekund längre med
middagen" ..............
Middagen gick ocb eftermiddagen också.
Henriette blef ond.
Men då nu mamsell Debora, som återkom från staden,
medförde den onaturligt märkvärdiga underrättelsen att
fruntimren belt tidigt dagen förut rest bort i vagn — en
sak, som icke egde ringaste tvifvel, ty såväl mamsell i
portgången som flere andra af husets innevånare hade
varit ögonvittnen dertill — föll Henriette i en så djup
förvåning och i en sådan mängd gissningar, att hon kände sig
riktigt illamående af den pina, som hennes nyfikenhet led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
