Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
katakomber, där han skulle återfinna påfvekryptan samt så
många andra berömda och i itinerarierna omtalade
helgedomar, böra vi dock nämna några ord om minnesmärken
af egendomligt slag, som ej voro utan betydelse för hans
arbeten. I den praktfulla katedralen i Monza (provinsen
Milano), som engång under namnet Modica eller
Modoëtia var de longobardiska konungarnes hufvudstad,
bevaras ännu i dag en på papyrus skrifven förteckning öfver
de reliker, som påfven Gregorius den store (590—604) sände
den longobardiska drottningen Theodolinda. Många af dessa
äro bevarade, äfvensom de vid dem fästa smala
pergamentsremsorna. På ordet reliker få vi dock ej här tillämpa
den nuvarande betydelsen. Den äldre västerländska kyrkan
skydde såsom ett helgerån att från martyrernas kroppar
skilja ens den minsta del. På sin höjd var det tillåtet att
genom öppningar i martyrgrafvarna bringa dukar, brandea,
i beröring med de förevigades kvarlefvor eller att taga olja
från de lampor, som på stenpelare brunno framför altarna
i katakombernas kapell och i de förnämsta grafkamrarna.
Af denna olja skickade Gregorius den store i glasflaskor
till personer, som han särskilt ville hedra och lät på
pergamentsremsor, som fästes vid flaskorna, anteckna från hvilken
graf innehållet förskref sig.
Genom sammanställning af de gamla författarnes
vitnesbörd hade de Rossi kommit till den bestämda slutsatsen, att
påfven och martyren Cornelius’ graf måste befinna sig i eller
i närheten af S. Callistos katakomber. Samtidigt, år 1849,
fann han i en källare, tillhörande en vingård vid Via Appia
ett stort marmorfragment, som innehöll den öfre delen af
ett R, och därefter inskriften nelivs martyr. Det låg nära
till hands att antaga, att detta fragment skulle tillhöra
en grafsten öfver den martyren Cornelius, hvilken enligt
itinerarierna skulle ligga begrafven i S. Callisto. Pius den
nionde köpte nu vingården, och gräfningar anstäldes. År
1852 fann man andra hälften af grafstenen, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
