Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
museet i Urbino en marmortafla, som angifver en dylik
area såsom innehållande ej mindre än 32,000 kvadratmeter
(tolf romerska jugera). Horatius anför som exempel 20,000
kvadratmeter (300,000 romerska kvadratfot). Att döma
efter inskrifterna torde dock i allmänhet arealinnehållet
varit 125 romerska kvadratfot eller ungefär 11 kvadratmeter.
Både religion och lag skyddade ända till kejsar
Valerianus’ påbud 257 e. Kr. hvarje grafplats. Blott
nedsättandet därstädes af en aflidens kvarlefvor gjorde stället till
en locus religiosus, som ej på något sätt fick vanhelgas eller
användas till annat ändamål. Ty efter den indoeuropeiska
uppfattningen bodde ju en gud, ond eller god, i grafkullen;
hvarje aflidens maner hade makt att, efter som honom
lyste, gagna eller skada de efterlefvande. Också stadgades
flera gånger och ännu så sent som under Marcus
Antoninus och Lucius Verus stränga straff för den som störde
grafvens frid. Ej ens den lifdömde förbrytarens graf
betraktades annorlunda än de öfrigas.
Det var ej ofta som något undantag gjordes från detta
sant mänskliga stadgande, och dessa undantag inträffade
just med ett antal martyrer. Men äfven detta hände
jämförelsevis sällan, och en god del af de kristna
katakomberna har ju sitt namn efter någon berömd martyr som af
trosbröderna eller ännu oftare en trossyster där blifvit bisatt.
En dylik locus religiosus var ej underkastad de stadgar
som gälde med afseende på eganderätt och öfverflyttning
däraf. Hvarken häfd eller preskription hade tillämpning
på sådan. Därför finna vi på grafmonument mycket ofta
skrifvet H. M. eller H. L. H. N. S., Hoc monumentum eller
hic locus heredem non sequitur, »denna grafplats öfvergår ej
på mina arfvingar»; åtminstone göres undantag för
arfvinge, som ej hör till familjen. Vanlig är äfven på
dylika vårdar formeln ius civile eller iuris consultus abesto,
hvarigenom den aflidne undanber sig, att hans hvilostad
skall bli föremål för lagens och juristernas behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
