Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prudentius’ ofvan (sid. 20) anförda beskrifning; Coemeterium
Laurentii därsammastädes, Zotici (?) vid Via Labicana,
Aproniani (?) vid Via Latina. Alla dessa äro dock ej till tiden
säkert bestämda och antagligen finnas äfven andra från det
skede, vi ofvan skildrat. Troligt är väl, att äfven öfver jord
vid nedgångarna till katakomberna små bönhus upprättades.
Tiden var nu inne, då den romerska staten för sista
gången skulle göra ett försök att skaka af sig en fiende,
af hvilken han altmera kände sig kväfd. Att kampen
skulle blifva väldig var lätt att förutse. Såsom
motståndare stodo, å ena sidan kyrkan stärkt och höjd af
martyrernas hängifvenhet i döden och sina stora skriftställares
eldande ord, samt i Västerlandet enigt och innerligt
förenad under den stränga biskopliga kyrkoförfattning, som den
kloka romerska anden funnit lämpligare för
tidsförhållandena än de första kristnas presbyterialkyrka; å den andra
sidan en väldig krigare med bister panna, stränga drag,
klara ögon, en svärmisk vilja att återföra Roma till sin forna
storhet och buren af en tidsande, som lifligt återverkade
mot den religionsblandning eller likgiltighet för alla högre
intressen, hvilken utmärkt första hälften af tredje århundradet.
Det var kejsaren Messius Traianus Decius (249—251) som
upptog striden, utrustad med hela det romerska rikets
oerhörda makt. Hur djupt medveten Decius var om denna strids
betydelse, framgår af hans bekanta yttrande vid
underrättelsen om, att den kristna församlingen i Roma, efter att
hafva varit utan biskop omkring ett år, slutligen vågat
välja Cornelius till denna värdighet: »Jag skulle med större
glädje hafva mottagit budskapet om att en tronkräfvare
rest sig mot mig.» Knapt hade han kommit i besittning
af kejsarpurpurn, innan han utfärdade ett påbud, att de
kristna inom en bestämd, kort frist skulle anmäla sig för
myndigheterna för att afsvärja sin tro och offra åt gudarna;
att därest någon toge till flykten, hans egendom skulle
indragas till statskassan och den flyktige vid dödsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
