Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffande. Vill han draga gagn av våra fel, vill
han det hellre av våra dygder, om vi ha några,
och han kastar gärna välviljans lod i vågskålen
för att låta de senare mer än uppväga de förra.
Hans eget anlete bär prägeln av en sällspord
jämvikt mellan själsförmögenheterna. Där finnes
ett lagom i allt, även i snillet. Ur dessa
anletsdrag kunde Horatius, Cesar Augustus’ vän, fått
ingivelsen till sitt »aurea mediocritas».
Den unge Oktavius är vacker, man kunde
säga skön. När man ser denna anletsdaning, där
panna och näsa ligga i nästan samma linje och
som är mer hellenisk än många av de grekiska
porträttbilder vi nu äga, påminnes man om att
den oktaviska ätten upprann i Turii, ett
ateniskt-sybaritiskt nybygge i nedre Italien.
Levnadstecknaren Suetonius ger oss färgerna till dessa former.
Det lätt böljande håret skiftade i gult, ögonen
hade en mild och vänlig glans, hyn spelade mellan
solbrunt och vitt.
Cesars arvtagare liknade ej den unge Gajus
Julius i sprättigt väsen. Han klädde sig enkelt och
anspråkslöst. Åt håret, som Cesar skulle avundats
honom, ägnade han ej en tanke, utom då
slaven-hårklipparen infann sig med saxen. Det var honom
en lika tråkig stund som tvättningens är för
småpysar. Det hände då, att han framkallade än en
hårklippare och lät dem börja vid var sitt öra,
tills saxarne möttes över hjässan. Under tiden
läste han i någon bok, och när det ledsamma
görat var undanstökat, ägnade han icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
