Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pannan, längtade han åter och åter att föra den
bägaren till sina läppar.
Nero – såsom han kallades, då han kort därefter
upptogs av kejsaren som son och medarving till
tronen – var nu folkets älskling och syntes värd
att vara det. Alla, som stodo honom nära, voro
intagna av hans vackra utseende och glada,
välvilliga, nästan kvinnligt veka lynne. Lärarne
lovordade hans rika själsgåvor och fliten, varmed
han odlade dem. Ivrigast omfattade han de läroämnen,
som talade till inbillningskraften. Sysslolös såg
man honom sällan; sina fristunder från boken och
kroppsövningarna tillbragte han med att måla,
modellera, gravera och idka skaldekonst.
De män, som hade hans uppfostran om hand,
författaren Seneka och fältherren Afranius Burrus,
märkte dock utan tvivel, att de lysande anlagen
voro parade med vådliga brister. De vältalighetsrön,
varmed den tänkespråksvarvande Seneka ville inplanta
sanningskärlek hos gossen, visade ingen verkan; hade
han gjort sig skyldig till någon förseelse, sökte
han med en fyndig osanning redasig ur spelet, och
lyckades icke det, så tystade han bannorna med kyssar
och med löften om bättring, vilka väl aldrig infriades.
Den gamle Burrus, snäsig mot gossen och kärv mot
kejsaren, vann hans aktning men ej hans förtroende.
Seneka åter, vars väsen förenade något känslosamt med
ett fint och värdigt yttre, kom hans själ närmare och
hade, som Neros handledare i vältalighet, rikligt
tillfälle att ställa för hans ögon detta stoiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
