Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvaktades vid sina fester av bödeln. Den ena
dagen tömde man bägaren vid Cesars bord och fördes
den andra till döden. Detta var så vanligt.
Slaget kunde drabba när som helst. Fördenskull
leve livets narrspel, leve dödens! Likasom utsväv-
ningarna under »l’ancien régime» härmade i
barockstil det romerska livet vid denna tid, så är
det franska »après nous le déluge» en fri
översättning av ett grekiskt ordstäv, som då var på
allas läppar: »kaos, när jag dött!» En gång, när Nero
hörde det, ropade han: »nej, kaos, medan jag lever!»
I en sådan värld gjorde den unge fursten sitt inträde,
och det följer av sig själv, att hennes allra värsta
beståndsdelar skulle i kapplopp storma in på den
oerfarne för att uppleta hans fel, utveckla dem till
laster och vinna inflytande som deras tjänare. Den
närmare umgängeskrets, som slöt sig kring honom,
avspeglade tidens lynne och hans eget. Där såg man
epikureismens främste korförare: Markus Salvinus Oto,
vällustingen i den stora stilen; Kajus Petronius,
vällustingen i den eleganta, och Tigellinus,
vällustingen i den sataniska. Man såg där även skalder
och konstnärer, och det låg till en början estetisk
stämning över det hela. Ädlare beståndsdelar saknades
ej alldeles: till dem är väl Lukanus, Pharsalias skald,
trots alla svagheter att räkna, och det är föga troligt,
att detta lag, hur skadligt det än inverkade på Nero,
var sämre än de andra, som firade sina vilda fester i
Roms palatser eller de yppiga villornas pelargångar och
lustgårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
