Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutningen och undvika smärtan. Men för en
epikureismens vilde, som man satt världsspiran
i handen, låg det att undanröja orsaker till
lidanden helt nära det att undvika dem. Tvekade
han att taga steget från det ena till det andra,
så fanns det skrämmande, uppmuntrande och
smekande röster, som besvuro honom göra det
och tycktes hava rätt, ty sedan han överskridit
brottets Rubikon, jublade honom allt till mötes.
Och det värdiga lugn, varmed stoikern gick till
döden, det utmanande lättsinne, varmed epikuréen
lämnade livets fest, voro lika ägnade att intala
tyrannen, att allt, liv och död och domen över liv
och död, är lek.
Neros under åratal underhållna ångest för
Agrippinas stämplingar förde mer än en gång
hans tankar på någon utväg att varda henne lös
och ledig; men för modermordet skulle han
måhända aldrig mognat, om han icke råkat under
Poppea Sabinas, Roms skönaste kvinnas,
demoniska välde. Endast lättsinnet i Neros lynne kan
förklara, att han, omgiven av aldrig vilande ränker,
medelpunkten för en förtvivlad kamp mellan
modern och den efter diademet gripande älskarinnan,
mellan sina lärare och rådgivare, som sökte
återföra honom till pliktens väg, och de utsvävande
umgängesvännerna, som stämplade mot dem alla
och mot varandra inbördes – att han under allt
detta kunde hängiva sig så hjärtligt som han gjorde
åt skämt och fester och konstövningar och
helleniseringsdrömmar. Men det kom en dag, då denna
strid vart honom odräglig, då han icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
