Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meliska Afrodite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mån av sina krafter verkat mer för Hellas. Fränder
till spartanerna, ägde melierna deras dygder, men
voro fria från deras själviska uppfattning av
statens och stammens livsuppgifter. Ett drag ur
Melos’ hävder säger allt. När Arkipelagens andra
öar bävande underkastade sig österns storkonung
och föredrogo träldomen framför ett motstånd, som
syntes hopplöst, tillbakavisade det cykladiska
skäret, ensamt bland dem alla, Persiens hotfulla
krav och sände sina skepp till Salamis. Melierna
hade då, enligt sägnen, i 700 år odlat sin ö,
utan att någonsin böjt nacken under en fiendes
ok. För dem tedde sig den förestående striden
ej mer hoppfull än för de andre, men de voro
eniga att dö som frie män, eftersom deras fäder
levat så. När de fattade denna föresats, lyssnade
de till den gudinnas röst, som de dyrkade och som
var född ur de böljor, vilka omsvallade deras
stränder – till den himmelska Afrodites, ty hon,
som är kärleken till allt stort och skönt, är
kärleken till frihet, ära och fosterland.
Långt ifrån att medgiva, att detta konstverk
skulle vara en främling för den jord, som gömt
det åt våra dagar, är det fördenskull min tro,
att stoden är melisk i tvefaldig mening: skapad
för Melos och – föreställande Melos. Detta på
samma sätt som Pallas kan föreställa Aten, som
Minerva någon gång kan föreställa Rom. Det är
en Melos-Afrodite.
När jag första gången såg henne, framträdde i
mitt minne just detta ärorika drag ur öns hävder,
och det så omedelbart, som om jag hört det i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
