Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En underbar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och säger: »Herre, jag är det icke. Det vet du.
Du känner mitt hjärta. Jag är det icke.»
Gruppen längst till vänster består av
Matteus, Taddeus och Simon kananiten. Matteus vänder
sig ivrigt till de båda andra, medan hans armar på
samma gång sträcka sig mot Jesus - en åtbörd,
varigenom den ena gruppen förenas med den andra
och återger samma intryck som den. Man ser även
här, varifrån det förfärande ordet kommit. Taddeus
har fällt den vänstra handen plötsligt till bordet
och lyft den högra som för att omedelbart fälla
även den med en åtbörd, som vill säga: »har jag
icke sagt det? Har jag icke alltid misstänkt en
viss bland oss? Här har jag bekräftelsen!» Simon,
en storartad gestalt, den äldste bland dem alla,
uttrycker med sina lyfta händer, i det han svarar
Matteus, alldeles samma tanke som Taddeus: »det var
ju vad jag anade, vad jag var övertygad om»; men
han gör det på lugnare sätt än den unge Matteus.
Gruppen längst till höger består av Bartolomeus,
Jakobus den yngre och Andreas, Petrus’ broder.
Bartolomeus har rest sig upp i en skarpt lyssnande
och iakttagande ställning, kanske för att höra Jesu
antydande ord om aposteln, som ätit med honom ur
samma fat, eller för att lyssna till vad Johannes
skall svara Petrus. Hans blick synes riktad mot Jesu
högra hand och fatet där bredvid. Jakobus den yngre,
som sitter btedvid Bartolomeus, lägger bakom Andreas
sin hand på Petrus’ skuldra, medan Andreas själv, en
storartad och skön gestalt, lyfter båda händerna med
en hos alla europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
