Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vräkande vattenbergen trots, har Böcklin stått
omvärvd av »idéströmningar», den ena efter den
andra, senast den naturalistiska, som överstänkte
och inhöljde honom i fräsande fradga av åtlöje
och hån. Tänk bara: mannen, som ännu vågade
fantisera och idealisera, sedan Courbet och hans
skrivkunnige vän, följetonisten i Siècle, och
deras ekon i olika länder förklarat inbillningskraften
i bann som en förbrytare mot »sanningen»
och »naturen»! Må man nu äntligen beundra konstnären
Böcklin; men må man också buga för mannen,
den viljestarke, som föraktade att vara
»modern» och förblev sin genius trogen!
Tysklands mest bekante konsthistoriker i våra dagar
förklarar, att Böcklin är det 19:de århundradets
främste landskapsmålare. Och han är mer än det:
han är en av dess ursprungligaste skalder, en
av de ytterst få, i vilka de förhistoriska folkens
mytbildande fantasi har mitt i vår jäktande praktiska
tid flammat upp på nytt: en av dem, som
förnummit vad urgermanen förnam i de heliga
skogarnes skymning, vad Rigvedafolkets siare förnummo,
när morgonrodnaden tände sig eller ljungeldsstormen
rasade eller stjärnenatten överskyggade tysta vidder.
Nu till några av hans tavlor. Det är för ingen
del mitt uppsåt att efterbilda dem i ord. Vidlyftiga,
på enskildheter ingående ordmålerier äro obehagliga
konstbastarder, av vilka blott alltför många
under de sistflutna femton åren blivit framfödda.
Villa vid havet. Ödemurar av en romersk byggnad.
En stormil böjer cypresserna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
