Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herakles vid skiljevägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandra konstnärens stig, har jag några goda råd
att ge dig. Dem tillbakavisar du väl icke?
Nej, jag tackar så mycket för dem.
Först och främst: om du har lagom fint väderkorn,
finner du snart vad som är allmänhetens
tycke. Efter det skall du rätta dig.
Jag rättar mig efter mitt eget.
Duger icke. Det är ej endast klokhet, det är
skyldighet att ställa sig allmänhetens smak till
efterrättelse. Det är för allmänheten du arbetar.
Gör du det ej, säljer du ej. Dess bifall är
nödvändigt. Sälja behöver du. Jag vet, att du är
fattig. Du äger visst ingenting mer än du har
med dig: klubban och bågen.
Jag inser nog, att det vore för allmänheten jag
hade att arbeta, sade Herakles. Bygger jag ett
tempel eller mejslar en bildstod eller penslar till
en väggmålning, vill jag naturligtvis, att allmänheten
skall ha glädje av det. Men det önskar jag,
att hon skall få, sedan jag följt min egen smak och
fått det första bifallet ur mitt eget samvete ...
Å, sade den hulliga med de vidöppna ögonen,
du kan icke tro vad det är lätt att knipa allmänhetens
bifall. För det behöver man inga tråkiga
överläggningar med samvetet. För någon tid sedan
var Tespis med sitt teatersällskap här i trakten.
Bland hans skådespelare var en, som hade genomlevat
sina roller, innan han uppträdde i dem. Han
spelade, jag vill icke neka det, med gripande sanning.
Han tömde sitt hjärteblod in i de figurer
han gav. Han syntes icke hava en aning om att
han spelade för en publik. Fick han applåder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
