Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandas murbruket med den första främlings blod,
som går förbi. Man kastar äfven barn i floderna såsom
offer åt vattenguden.
För att nu komma närmare vårt hemland, låtom
oss undersöka, hurudant bruket var bland norra Europas
hedningar. Vi hafva endast torftiga materialier för
vår undersökning, men tillräckligt många för att med
visshet sluta, att seden att offra menniskor var der
gängse i all sin ohygglighet. Den saxiske konungen
Harold dödade två af sina söner för att af gudarne
utverka ett oväder, som skulle förstöra danskarnes
flotta. I Ryssland utvalde man ännu i tionde
århundradet genom lottkastning en man, som offrades
för att stilla gudarnes vrede. Skandinaverna offrade
sina krigsfångar åt Oden. De slavonska presterna
icke blott offrade menniskor, utan drucko äfven deras
blod. Sättet att aflifva omvexlade, men grundsatsen
var densamma och tyckes hafva varit allmän. Gallerna
dödade med ett slag af en yxa, så att icke lifvet
genast flydde, utan ännu visade sig i ryckningar,
hvilka tjenade dem till järtecken. Celterna lade sina
offer på ett altare och öppnade bröstet med ett svärd.
Cimbrerna rispade upp magen. Norrmännen slogo ut
hjernan med ett oxok. Isländarne genomborrade sina
offer med pilar. I Brittanien fyllde man enligt Caesar *)
en jättelik menniskofigur af korgverk med menniskor
och antände den sedan. »Om det icke fans tillräckligt
många brottslingar», tillägger han, »tvekade man icke
låta oskyldiga barn lida denna rysliga död».
Ehuru dessa enskildheter äro både upprörande och
tröttande, kan jag dock icke anse denna del af mitt
ämne fullständig utan att kasta en blick på länder,
som kunna sammanställas med forntidens, oaktadt vi
veta nästan ingenting om deras gamla historia.; ty
deras religion är ännu eller var för icke länge sedan
*) De Bello Gallico, VI. Se också Mühlei.seo, 2 kap. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
