- Project Runeberg -  Roms katakomber och hvad de hafva att lära oss om den ursprungliga kristendomen i motsats mot hedendomen /
72

(1890) [MARC] Author: Isaiah Benjamin Scott Translator: G. S. Löwenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I de följande afbildningarna är det lätt att skilja
de fullt trogna kopiorna från dem, i hvilka
inskriptionerna endast äro afskrifna; bokstäfverna i de förra
äro nämligen klumpigare och mera oregelbundna.

Innan jag öfvergår till förklaringen af de i
katakomberna förekommande inskriptionerna och tecknen,
hvilka utan en sådan förklaring skulle förefalla gåtlika
och ointressanta, skulle jag vilja betona den jemförelse,
som dessa tysta vittnen, de första kristnas grafvar,
sätta oss i stånd att anställa mellan den hedniska och
den kristna verldsåskådningen.

Ingenting, visar skarpare motsatsen mellan de två
religionerna än det olika ljus, hvari deras bekännare
betraktade döden. Bland hedningarne är döden ett lifvets
utslocknande, ett tillintetgörande af allt, som är
önskvärdt; på samma gång de lägga i dagen en känsla af
svikna förhoppningar, samt af hämndlystnad mot
lifvets och dödens store Utskiftare; hos de kristna åter
andas allt frid, hopp, förbidan af evig salighet, samt
känslor af seger och jubel. Någon har träffande sagt:
»Hvart man än vänder sig i katakomberna, är allt
frid, frid, frid».

Låt mig anföra några hedniska och kristna
grafskrifter för att belysa mitt påstående.

I den hedniska skriften betraktas döden såsom en
oförrätt, som väcker vrede mot Gud, och menniskans
dvärglika arm lyftes trotsigt mot verldens store
Domare. Den kristna grafskriften åter talar, ehuru
stympad, ett helt annat språk, undergifvenhetens,
ödmjukhetens och fridens språk. »Återstoden af denna in-

Hednisk:

Jag, Procope, upplyfter mina
händer mot Gud, som bortryckte
mig oskyldiga. Hon lefde 20 år.

Proclus uppsatte denna sten.

Kristen:

(ofullständig)

som gaf och tog . .. välsignad . ..

af Herren . .. som lefde .. . år . . .

frid, under . .. konsulat...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romskata/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free