Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörker? Troligtvis skulle vi fråssat i betraktandet
af blodiga skådespel eller smekt känslolösa öron med
de hjelplösas, sårades och döendes suckar och
jämmerrop eller kanske skränat: »De kristna åt lejonen!»
Kanske skulle vi ha stält till upplopp, emedan man
vägrat oss något nytt, för ungulce*) ämnadt offer. Om
ej Guds nåd varit, kunde vi hafva varit lika likgiltiga
for menskligt lidande som forntidens barbarer, kunde
hafva gång på gång gifvit tecknet till någon
medmenniskas afdagatagande, som redan förde ett så eländigt
lif, att döden knappt kunde anses som en fiende. Eller
om evangelii ljus lyst in i våra hjertan, kunde vi
sjelfva ha räknats bland dessa folknöjets offer, i deras
i verkligheten mera afundsvärda ställning, för att
bereda ett hedniskt Roms alla stånd och klasser ett
flyktigt tidsfördrif.
Men någon torde invända, att slafveri ännu helt
nyligen var brukligt i några länder, som kallade sig
kristna, samt beledsagadt af många sina mest
upprörande drag. Jag har ej heller glömt detta
smärtsamma sakförhållande. Hvem kunde ock vara okunnig
derom? Motsägelsen mot kristendomens anda var så
skriande, att det är svårt att bestämma, antingen
förvåning eller blygsel var den öfvervägande känslan hos
de kristna, som voro vittnen dertill, och kristendomens
fiender kunde med skäl hånande peka fingret åt en
sådan företeelse. Men jag måste be att få fästa
uppmärksamheten på ett eller två förhållanden, innan man
på grund af denna motsägelse drager några för
kristendomen menliga slutsatser.
Så snart kristendomen kommit till verldslig makt,
började den att söka mildra missbruk, som den ej
genast kunde upphäfva. De kristna ansågo slafvars
frigifvande — manumissio — för en så ärofull handling,
*) Så kallades ett slags jernredskap, som liknade en klo och
begagnades att sarga och sönderslita köttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
