Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE KAPITLET.
Katolicismen, en urartad kristendom.
»Och jag såg eu qvinna sitta på ett scharlakansrödt vilddjur .. .
som hade sju hufvud och tio horn . . . Och de sju hufvudena äro sju
berg, på hvilka qvinnan sitter . . . Och qvinnan, som du såg, är den
stora staden, som har konungavälde öfver jordens konungar» (Upp.
17: 3, 9, 18).
I slutet af föregående kapitel fäste vi
uppmärksamheten på det märkvärdiga förhållandet, att enligt
Guds försyn, reformationen gaf verlden de heliga
skrifterna i tryck och på folkspråken just samtidigt med
att katakomberna i Rom afgåfvo sitt länge gömda,
men storartade och slående vittnesbörd om den kristna
kyrkans ursprungliga tillstånd.
Vi hafva nu två ovederläggliga vittnen, hvilka vi
kunna åberopa till svar på den skenfagra
invändningen : »Om kristendomen är ett af Gud gifvet
botemedel, hvarföre har den icke fullständigare lyckats i sin
uppgift att undanrödja de missförhållanden, hvarunder
vår verld ännu suckar?»
Svaret på denna invändning lyder helt enkelt så:
»Kristendomen var förfalskad och är i betydlig mån ännu
förfalskad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
