Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
hålla tillbedjan i anda och sanning, aldrig glömmande
den store Medlarens löfte till alla, som tro på honom.
»Allt hvad I bedjen Fadren i mitt namn, det skall han
göra eder», äfvensom skriftens uttryckliga förklaring:
»Han lefver alltid för att mana godt för oss.»*)
Men jag har ännu ej slutat med helgonens dyrkan.
I det låga djup, vi hittills undersökt, finnes ett ännu
lägre. Sedan Roms kyrka öfvergifvit den heliga skrifts
ledning, förkastat »sin ungdoms ledare» och glömt sin
Guds förbund, synes hon fått falla i påtagliga och
i ögonen fallande villfarelser, på det att hon måtte
blifva en varnagel för Kristi sanna efterföljare, så att
de ej skulle låta locka sig af hennes smekningar eller
bedragas af hennes höga anspråk.
Från tillbedjandet af helgonens kropplösa
andar, dödliga qvarlefvor och afbildningar, föll hon på
den orimligheten att uppsätta inbillade medlare, som
aldrig haft någon verklig tillvaro, De fakta, jag nu går
att framlägga för mina läsare, skulle, om ämnet ej
vore så allvarsamt, väcka åtlöje; men de förtjena väl
att framkalla tårar öfver menniskonaturens fåvitsko
och förderf. Alla äro de hemtade från
romersk-katolska författare.
Ursprunget till detta missbruk kan äfven spåras
från de i Roms katakomber funna qvarlefvorna.
*) På detta sätt, säger Withrow, utvecklades under tidens lopp
en talrik, i himmelen förlagd hierarki, som var begåfvad med
Gudomens egenskaper, tillvällade sig Kristi förebedjande embete och täflade
med det hedniska mångguderiet. De första kyrkofäderna ville ej veta
om något helgons eller någon ängels tillbedjan, eller om någon annan
medlare hos Gud än Kristus. »Vi tillbedja Guds Son», skref Smyrnas
äldste, »men vi endast älska martyrerna.» »Vi offra icke åt
martyrerna*, säger Augustinus, »utan åt den ende både deras och vår Gud,
ej heller är vår religion en de dödas dyrkan.» »Det är djefvulen som
infört ängladyrkan», säger Krysostomus; och kyrkomötet i Laodicea
(år 361) förbjöd deras åkallan såsom afgudisk och ett öfvergifvande
af Kristus. Sid. 448, 449.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
