Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var dock blott en mera tillfällig förföljelse,
som ej ledde till det önskade målet; derföre uppgjordes
en mera öfverlagd plan för den rena religionens
utrotande i Frankrike. Den sattes i verket den 24 Aug.
1572 och är känd under namnet S:t Bartolomeinattens
blodbad. Under de 7 dagar det varade, mördades mer
än 5,000 menniskor i Paris och åtminstone 20,000 i
andra delar af Frankrike. Påfven gladde sig åt det
gräsliga blodsdådet, anstälde offentliga tacksägelser
för framgången deraf och lyckönskade den franske
konungen till fullbordandet af den så länge påtänkta
och så lyckligt utförda afsigten. Han lät till och med
slå en medalj, på hvilken voro afbildade på den ena
sidan han sjelf och på den andra blodbadet med
inskriften: Hiigenotternas utrotande år 1572*)
England har ej heller undgått Roms förföljelsenit,
*) Denna medalj är beskrifven i Numismata Pontificum
Romanorum, I, sid. 336.
M. de Lavaleye, den välkände belgiske publicisten, skref så sent
som år 1880 med anledning af en handling af ofördragsamhet i
Holland: »Påfvedömet har alltid betraktat kättares utrotande som en
seger för kyrkan. Innan man kommer in i Capella Sistina i
Vatikanen, går man genom en sal, som kallas Sala Regla, hvars väggar äro
prydda med taflor af Vasari, föreställande Roms triumfer. Fyra af
dessa alfreskomålningar skildra fasorna af blodbadet på Hugenotterna
dagen före S:t Bartolomeidagen. Påfven Gregorius XIII lät på sitt
palats’ väggar föreviga minnet af detta nidingsdåd, hvilket afpressade
tårar från den gamle Voltaires ögon. Påfvens residens är det enda
ställe i verlden, der mord offentligen förhärligas. Den romerska
kyrkan har på intet vis ändrat sina dogmer; ty i ett nyligen af Caniken
Moulart med kyrkligt bifall utgifvet arbete, som har till titel ’kyrkan
och staten’, läsa vi sid. 297: »Det är i sanning omöjligt, att kyrkan
kan underlåta att begagna sin rätt att rättsligen straffa kättare» . . .
»Då kyrkan», tillägger de Lavaleye, »anser det tjenligt att bannlysa
kättare, äro alla trogna pligtiga att afhålla sig från att handla och
umgås med dem. I alla de föredrag, som Pius IX afslöt med katolska
länder, stadgades, att den katolska religionen skulle vara den enda
tolererade, samt att utöfningen af hvarje annan skulle förbjudas och
hindras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
