Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Roosevelt och hans “rough riders” i spanska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
THEODORE. ROOSEVELT
gon tråkig och tröttsam förrättning. De ej blott gjorde sin pligt, utan voro
ständigt på spaning efter något nytt åliggande, som de kunde antaga
komma på deras lott."
Resan till Tampa tog fyra dagar. Regementet räknade öfver 1,000 man
och förutom de nödvändiga ridhästarna 150 packhästar. Den bittraste
missräkning, som drabbade regementet, var då det i Tampa blef kungjordt, att
fyra trupper måste lämnas kvar. Flera både bland officerarna och bland
manskapet brusto i gråt, när de hörde, att de ej fingo följa med till Cuba.
Den 13 juni inskeppade sig regementet på 30 transportbåtar, och den 20—22
egde landstigningen rum vid Daiquiri, 17 mil öster om Santiago på Cuba.
Några af de rika unga männen hade donerat åtskilliga kanoner till
regeringen, hvilka med stor svårighet landsattes. Marschen mot Santiago
anträddes ofördröjligen i gemenskap med de reguliära trupperna. Den 24 stötte
man pä en fientlig trupp vid La Quassina, 8 mil från Santiago, och den
första sammandrabbningen egde rum. Spanjorerna begagnade rökfritt krut.
Ffter i allting annat, voro de "up-to-date" i detta fall, till stort mehn
lör amerikanarna, som trots Roosevelts alla varningar icke blifvit försedda
med annat än det vanliga, rökalstrande krutet. Spanjorerna voro dolda 1
en tät småskog och sköto med en säkerhet, som förvånade Roosevelt. Den
förste amerikan, som stupade, var sergeanten Hamilton Fish, en rik
new-vorkare. den andre var kapten Capron, hvilken i sjelfva dödsminuten med
två skott fällde två spanjorer. Striden ändade med att Wood och
Roosevelt med sina trupper rusade mot spanjorerna och drefvo dem på flykten.
Under striden stupade inalles 8 rough riders och sårades 34. En af dem.
en halfindian, träffades af nio skott. Den andra drabbningen egde rum
den 25 juni. Dernäst kom den historiska striden vid San Juan don 1 juli.
Medan trupperna gjorde sig redo till anfall, sårades Roosevelt lindrigt i
ena handleden af en skärfva från en granat, som exploderade öfver hans
hufvud. Med detta enda undantag gick han osårad genom kriget, oaktadt
lian blottställde sig mer än någon annan i armén, Flera höjder, bland
dem San Juan Hill och Kettle Hill, stormades, och vid dagens slut
befanns det, att 89 rough riders blifvit sårade eller dödade. De reguliära
trupperna inberäknade, var förlusten 1071 i sårade och dödade. Smärre
skärmytslingar egde rum de två följande dagarna. Den 10 gåfvo
spanjorerna eld längs hela sin stridslinje. Amerikanerna skyndade att besvara
den. Striden varade en timme utan någon enda förlust på den
amerikanska sidan. Den 17 kapitulerade Santiago. Den spanska flottan hade
blifvit förstörd af kommodor Schley, och Spaniens välde i den västra
hemis-lären var krossadt.
Dr Wood hade blifvit befordrad till general och Roosevelt till öfverste.
Den amerikanska hären hade under hela fälttåget, på grund af dåliga
anordningar af krigsdepartementet, lidit af brist på föda och annat.
Roosevelt sökte dock på alla vis hjelpa sina soldater. Vid ett tillfälle köpte han
af egna medel mat åt dem, ehuru han måste betala $60 för en bushel
potatis och $30 för en liten säck med lök. Sjelf delade han alla mödor med
dem. En rough rider svarade, då en tidningsreporter frågat, om
Roosevelt var en duktig krigare: "Krigare? Ni skulle bara se honom leda ett
anfall eller höra hans stridsrop! Tala om mod och djerfhet — han hade
dem. Jag höll ögonen på honom, när helst jag kunde, och jag har sett
honom rusa rakt emot en skur af kulor, uppmuntrande och hojtande hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
