Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. De sista åren af Roosevelts lif. Hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 THEODORE. ROOSEVELT
skeppsvakt hölls öfver plalsen, tills begrafningen var öfver. Taft
offentliggjorde en lang artikel, hvari han mästerligt tecknade den bortgångnes
förtjenster och prisade hans snille och gerningar. Den 9 februari höllos
sorgefester öfver hela Amerika, äfvensom : den amerikanska kyrkan i Paris och
i Westminster Abbey i London, första gången i dess historia som denna ära
bevisats en icke engelsk-född person. Erkebiskop Carnegie, som höll
sorgetalet, sade bl. a.: "Vi engelsmän äro inga intellektuella idealister. Vi ha
lärt, att det vid lösningen af praktiska problem icke är vist att lita på
teoretisk idealism. Vi ha lärt oss att nellre lita pä instinkt eller intuition
under ledning af en hög känsla af pligt och ansvar. Roosevelt var en man af
den typen, öfver hela Amerika hållas i dag minnesfester till hans ära. Han
var stark, modig och rik på idéer, men den verkliga hemligheten af hans
makt låg djupare än så." Bland minnesfesterna i Amerika var särskildt den,
som hölls i hufvudstaden, gripande och storslrgen. Gripande voro äfven flera
af de teckningar, som gjordes för tidningspressen af amerikanska artister
med anledning af Roosevelts död, och kanske allra mest så artisten Morris’
tafla "Till ett fjerran land", införd i Seattle-tidningen Post-lntelllgencer och
framställande Roosevelts skugga till häst, med lyftad hatt och glad uppsyn
frimodigt galopperande i väg till det fjerran land, hvars hemligheter ingen
dödlig lyckats utforska. Förberedelser och planer med syfte att upprätti
minnesvårdar till den aflidnes ära, uppkalla parker och farleder efter honom
och på andra sätt hugfästa hans minne gjordes på många ställen. Den mest
3torartade planen sattes i gång af Roosevelt Memorial Association, som från
sitt hufvudkontor i New York på sommaren 1919 utfärdade en inbjudning
till det amerikanska folket att medelst frivilliga gåfvor hopsamla ett kapital
pà fem millioner dollars, som skulle användas dels till uppförande af ett
ståtligt monument i Washington, dels till anläggande af en offentlig park vid
Oyster Bay, inneslutande inom sina gränser Roosevelts hem Sagamore Hill.
Alltsedan Roosevelt begrofs, ha dagligen stora skaror vallfärdat till hans
graf, somliga dagar ända till 200 personer. Männen visa sin vördnad genom
att kasta ifrån sig sina cigarrer och nalkas stället med blottade hufvuden.
Men likafullt har den amerikanska svagheten för att samla minnen från alla
märkliga platser gjort det nödvändigt att anställa vakt vid grafven. Till en
besökande sade vakten: "Om jag på lördagskvällen blefve tillsagd, att
ingen vakt skulle hållas mer, och att jag ej behöfde komma tillbaka på
söndagsmorgonen, skulle jag ändå infinna mig. I annat fall vore hela grafkullen
försvunnen på söndagskvällen." Han berättade, att han ertappat fina damer
försökande klippa blad eller blommor från de kransar och blomstergärder,
som ständigt sändas till grafven. En dam försökte till och med tåga I vä>?
med två hela kransar. På mötes det löjliga och det sublima här i lifvet
alltjemt. Men alla planer att föreviga Roosevelts minne, ja, till och med
vandaliseringsförsöken bära dock ojäfvigt vittne om det amerikanska folkets
kärlek och vördnad för den store medborgare och patriot, som hädankallades,
när han, menskligt att döma, allra bäst behöfdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
