- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
50

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Karaktäristik af Roosevelts personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

THEODORE. ROOSEVELT

Nu ger man mig för mycket beröm. Jag fick äran af att vara
utomordentligt skarpsinnig m. m." Roosevelt kände sina pappenheimare. Han visste,
hvad menniskorna gå för.

Roosevelt hade ett starkt utveckladt sinne för humor. Vid en festlig
tillställning i Denver, gifven af en boskapsegareförening, höll han, berattar den
kände artisten Homer Davenport, "tre tal och åt sex mål och befann sig i
sitt rätta esse. Det fanns ej en enda, som kunde hålla sig allvarsam, när han
omtalade sin historia om den blåstrimmfga kon. Han kan skämta med
samma mästerskap, som han kan skildra en solnedgång i Egypten." En dag
under Roosevelts presidenttid kom senator Burton från Kansas på besök
och begärde att få en bekant utnämnd till någon befattning. Roosevelt såg
tveksam ut. "Jag begär att få veta, mr president, huruvida ni ämnar
utnämna mannen", sade senatorn i barsk ton. "Senator", svarade Roosevelt
lika barskt, "har Icke eder man suttit i tukthuset?" — "Jo, men det var
länge sedan", genmälde senatorn något mildare; ’"det var en
ungdomsförvillelse, den är nu glömd." — "Nåväl", återtog Roosevelt, "jag skall säga,
hvad vi skola göra. Vi vilja först gå igenom listan öfver dem, som icke
suttit på tukthus; och sedan, om vi icke kunna finna någon lämplig man
för platsen, börja vi med listan öfver sådana, som suttit på tukthus." Det
var grym humor, men det var humor likafullt. Bland de många historier,
som Roosevelt sjelf berättade om egna upplefvelser med fin uppfattning af
det humoristiska i dem, må ett par anföras här. Så hade han en gång i ett
grufläger i vestern hållit ett, som han sjelf tyckte, kraftigt och
öfvertygande tal emot frisilfver-idén. Bakom honom på platformen satt en man
vid namn Seth Bullock. Hvar enda åhörare syntes djupt intresserad, och
när talet var slut, sade Roosevelt till en af sina vänner; "Jag tror, att jag
höll deras uppmärksamhet spänd hela tiden." — "Höll deras
uppmärksamhet spänd!" skrattade vännen; "Seth Bullock satt bakom dig med en
sex-skjutare i hvardera bakfickan och vaktade hopen, efter att ha låtit förstå,
att han ämnade sända en kula genom den förste, som vågade mucka." I
Idaho upptäckte Roosevelt en af sina böcker i en tidningsbutik och frågade
egaren: "Hvem är den där Roosevelt?" — "Ah, han lär vara ranchman
någonstans här ute", blef svaret. — "Hvad tycker ni om hans bok?" frågade
Roosevelt vidare. — "Well", svarade mannen efter ett ögonblicks
funderande, "jag har alltid tänkt, att jag skulle tycka om att träffa författaren och
säga honom, att om han nöjde sig med att sköta ranchen och läte bli att
försöka skrifva böcker, så gjorde han sig själf en stor tjenst."

Under en af Roosevelts resor i vestern, hvilken företogs med ett extratåg,
stannade detta en stund i en liten station i Arizona, så att några af hans
rough riders skulle få tillfälle att skaka hand med honom. Ett antal dylika
hade också infunnit sig, några från ända till 40 mils afstånd, och stodo vid
det brädskjul, som föreställde station, och inväntade tåget. Utom dem,
sta-tionsagenten och några tidningsreporters, som voro med på tåget, fanns
ingen mensklig varelse inom synhåll på den öde öknen. På tåget fanns en
man med moving picture-kamera, och han såg i scenen framför sig ett
ypperligt tillfälle att rikta sin filmsamling med något af särskildt intresse. Han
satte upp apparaten och tillkännagaf sin afsigt för Roosevelt, som
ögonblickligen fattade situationen, tog af sig sin stora hatt och uppställde de
förvånade rough riders, hvarefter han lade sin ena arm kring halsen på en af
dem och började tala. "Lägg in litet mera kraft i talet!" hördes från foto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 20:16:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free