Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Karaktäristik af Roosevelts personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 THEODORE. ROOSEVELT
den lyckligaste 1 hans unga lif, lyssnande till Roosevelts berättelser om
Bteppernas och skogarnas fyrbenta invånare, hvilka gossen endast kände
från bilderböcker och sin Noaks ark, men dock älskade med barndomens
entusiasm.
Roosevelts ideal bland verldshistoriens ryktbarheter voro den
forngreki-ske generalen Timoleon, den engelske statsmannen Hampden samt
Washington och Lincoln. I hans egen karaktär finna vi också de egenskaper, som
kännetecknade dessa män, — fosterlandskärlek, rättrådighet, beslutsamhet
och statsmannavisdom. Det fanns äfven en religiös sida i hans aatur, åt
hvilken han gaf uttryck i ett tal, som han en gång höll i ett bibelsällskap,
och hvari han sade: "Om vi läsa bibeln rätt, läsa vi en bok, som lär oss att
göra Herrans arbete i verlden, sådant vi finna det, och att söka, om än i
ringa mån, göra verlden bättre, emedan vi lefvat i den. Detta slags arbete
kan endast utföras af en man, som icke är en stackare eller kruka, en man
som är i ordets fullaste mening en kristen lik Greathart, Bunyans hjelte."
Detta leder tanken på ett yttrande, som en gång fälldes om Roosevelt af den
bekante affärsmannen och författaren Elbert Hubbard, hvilken icke var en
beundrare af Roosevelt. "Jag tror icke", sade Hubbard, "att det fins en
ohedërlig benknota i Roosevelts hela kropp. Jag anser honom tillhöra
medeltiden. Jag är viss om, att han tror på ett helvete, på treenigheten och
på allt, som han förfäktar, och att han har en kolossal tro på sig sjelf. Jag
tror inte, att ban frågar det minsta efter pengar, men jag tror, att han är
förtjust öfver den karriär han gjort, och att han icke skulle vilja begå en
orätt eller vanhederlig handling, emedan själsstorhet, ärlighet och makt äro
hans llfsldeal." Dessa ord väga mycket, då de komma från en sådan som
Hubbard, hvilken, som sagdt, icke tyckte om Roosevelt. Om Roosevelt
skulle man kunna säga, att han var en värdig representant af Ecclesia
mi-litans eller den stridande kyrkan. Han var uppfostrad i vördnad för kyrka
och religion, och han behöll hela lifvet igenom denna vördnad. Hans
kristendom var af den manhaftiga sorten. Han sade sjelf, att han lärt sina
gossar att icke vända den andra kinden till, om någon kindpustade dem pä
den ena. Hans älsklingspsalm var George Keiths: Hur fast är ej grunden!
Vid de gudstjänster, som han bevistade under de år han tjenstgjorde som
guvernör och som president, sjöngs den hundratals gånger, och Roosevelt
stämde in i sången hvarje gång. säger en minnestecknare. Såsom ett prof
på Roosevelts poetiska smak skall jag försöka återgifva denna synnerligen
vackra psalm i svensk drägt:
Hur fast är ej grunden, Guds vänner på jord.
Som lagts för er tro i hans heliga ord!
Han talat; hvad mer kan han säga, hvad nytt
Till er, som till Jesus förtröstansfullt flytt?
"Räds ej, jag är med dig i lust och 1 nöd,
Ty jag är din Gud; jag vill gifva dig stöd,
Vill styrka och hjelpa i storm och i brand
Och leda dig med min allsmäktiga hand.
När genom djupt vatten jag låter dig gå,
Skall sorgernas bölja ej öfver dig rå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
