Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinna och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty det är genom lidande kvinnan fostrats till den
höga sedliga ståndpunkt, hon för närvarande innehar.
Det är genom att ha kufvats och förtrampats, det är
genom att ha kämpat mot orättvisor och småaktigheter,
det är genom moderskapets, äfven i bästa fall stora
smärta, det är genom allt det hån, den ringaktning, som,
då hon ej kunnat få ut sin del af lifvets lycka, tillkastats
henne både af männen och af hennes medsystrar, det
är genom tyst försakelse och dold längtan — det är
genom alla dessa pröfningars smältugn, som kvinnan
utvecklats till den i sedligt afseende högt stående
människotyp, hon för närvarande representerar.
Skall nu mannen också behöfva en via dolorosa
för att nå dessa ideella höjder? Skall den hämnande
reaktionen uppenbara sig i våldsamma brytningar och
konflikter könen emellan, skall det på detta område,
likasom öfverallt i lifvet, behöfvas — bildlikt taladt —
blodsdop, för att rena, luttra, höja, ända tills slutligen
mannen och kvinnan helt finna hvarandra i samma
lifsåskådning? Eller skall — för att tala ett gammalt
välkändt språk — »das ewig-weibliche» icke tröttna
att i oändlig tyst försakelse och bön visa vägen och
lära syndaren reningens och försoningens hemlighet?
Skola Margareta, Alma och Solveig alltjämt sitta vid
den öfvergifna härden och i sin tro, sin bön, sin
kärlek skapa ut det manliga gudsbeläte, som hänsynslöst
fläckar sig i tillvarons lidelser? Knappast det
sistnämnda; tidens tecken tyda på nya vägar, nya sedliga
utvecklingsmöjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
