Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Rosa
handa; men jag förstod mycket väl att han var upptagen
av min flyttning. Rosa sade ingenting.
Det var då alldeles obegripligt gjort av henne, sade
Hartvigsen för sig själv.
Av vem’ frågar Rosa.
Av den goda Edvarda. Jaja, det kan ju också göra
detsamma.
Jag tänkte: Det var således förmodligen baronessan
som hade satt upp Hartvigsen mot mig; men det var för
att själv få mig till lärare och ledsagare åt sina barn, så
det var ingenting galet i det, det kunde jag inte inse. Men
Hartvigsen såg lurad ut. Han var kanske svartsjuk över
att jag skulle komma till Macks hus istället för att
fortfarande vara hos honom, och han förargade sig kanske
över att jag skulle komma att leva så vägg i vägg med
honom. Ty på detta sätt blev jag ju ändå i närheten av
Rosa.
Morgonen efter skulle jag flytta. Men nu kommer
till detta att jag önskade avslöja för Rosa vad jag hade
sysslat med i huset i all hemlighet. Hon har gått ut med
Martha och kanske hon har gjort detta just för att vara
borta när jag gick. Jag väntar tills jag ser henne komma
långt borta med barnet, då gör jag inte längre någon
hemlighet av det utan uppträder för öppen dörr och ser
mig inte om.
Rosa och Martha komma in, de stå i dörren.
Jag sitter och spelar på klaveret. Och jag spelar det
härligaste jag vet: A-dursonaten, Mozart. Det går
riktigt bra, jag har fått liksom ett stort och stolt hjärta som
stöder mig i denna stund. Å, jag var nu åter så uppövad
att jag inte drog mig för att låta Rosa höra det; men hela
tiden hade jag velat vänta tills jag var tillräckligt
skicklig, innan detta skedde. Så i morse tackade jag Gud för
att jag hade blivit så skicklig igen. Jag hade en gång
lärt mig spela i mitt goda hem, allt lärde jag mig där,
endast goda lärdomar, tills mitt hem upplöstes och inte
kunde hysa mig mera. Deo gloria.
Jag vänder mig om. Rosa stirrar på mig och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
