Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Rosa
glas som hon en gårg hade ställt ifrån sig på bordet.
Det skulle stå där i eftermiddagsbelysning igen, rött och
ensamt, och liksom stå och slockna.
Här var också mera liv och rörelse på detta stora
handelsställe än i Hartvigsens stuga, hit kom till och med
främmande skeppare, när de sökte lä för storm på
Nordsjön, och bland dem var en gång en ryss som jag talade
franska med efter min förmåga. Han låg stilla för väder
i vår vik i flera dagar med sitt stora fartyg.
Baronessan och jag voro ombord hos honom, han köpte några
björnhudar och blårävsskinn som Rosas far hade till salu.
Då jag nu på Sirilund hade fått mig litet mera passande
kläder kunde jag röra mig var jag ville och trivdes gott
med detta liv. I handelsboden gick jag då och då och
tittade på dem som kommo och gingo, bygdens folk och
främlingar, vandrare som köpte bröd från bageriet och
skyndade vidare eller vadlag söderifrån, som höllo sig vid
brännvinsdisken hela dagen och efteråt foro fram under
vilt supande och tjutande på vägarna.
Av Sirilunds eget folk hade nästan var och en ett
öknamn. Där var Svend Väktare och Ole Människa, men
de voro skeppare på fartygen, så vid dem klibbade
ingenting särskilt. Men där var också Bramaputra, som var
Ole Människas hustru, och hon var så välvillig mot
främlingar, att hennes man ständigt och jämt måste hålla ett
öga på henne. Men av samma kaliber var förresten också
Ellen, som varit tjänsteflicka en gång, men som i fjor
gifte sig med Svend Väktare, hon var kär i endast en i denna
världen: i Mack själv, och det var en syn att se hennes
hjälplösa ansikte när han såg på henne eller när han gick
till henne på gården och sade ett par små ord. Å, men
det vimlade av folk med öknamn på gården, Jens
barnafar, häktmakaren och slutligen en luffare som hade
kommit i vintras och fått vedhuggning i skjulet, han hade så
korta ben, att han kallades Överkroppen.
Det intresserade mig mycket att stå fyrvaktar Schöning
till tjänst när han kom tassande till handelsboden och
gjorde sina små inköp. Han var en man med den högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
