- Project Runeberg -  Rosa /
67

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 67

Och detsamma väntar jag av Ole Människa med
galeasen. Det är visserligen så, att han har kvinnfolk ombord,
men jag är inte så oupplyst att jag lägger hinder i vägen
för det.

Mack går i detsamma från sitt kontor. Han nickar till
oss och Svend Väktare och tar av sig hatten till god
afton.

God natt, svarar Hartvigsen, med vilja likgiltigt, för
att visa att han kan behandla Mack på ett annat sätt än vi.

En stund efter kommer Ellen över gården. Hon har
kanske sett Mack lämna kontoret och bidat den behagliga
tiden. Hartvigsen och Svend Väktare växla en blick.
Men Hartvigsen är en sådan mäktig man, han har
försäkrat sina fartyg hos sig själv, han vill blanda sig i ännu
mera och göra sina reflexioner:

Nu ska han väl i ljumt vatten igen, säger han; fan må
begripa sig på min kompanjon!

Nej, säger Svend Väktare och röker vidare.

Men det vill jag då säga dig, Svend Väktare, att du
borde hålla din hustru för god till att gnida honom jäme
och ständigt.

Vad? Å, det får hon göra som hon vill, svarar Svend
Väktare och knackar ur pipan.

Nå, jaja, säger Hartvigsen då och tycker kanske synd
om sin skeppare. Men hon går ifrån barnet. Jaja, det är
kanske ingenting annat än några små kärleksbevis mot
nästan, jag vet inte.

Men till mig sade Hartvigsen då vi tillsammans gingo
neråt hans stuga:

Jag får väl försöka sträcka upp min kompanjon, jag
är den enda som kan det. Han har en och två med sig
i badet och ni ska inte tro att de gnider honom så värst.
Nej, han är alldeles galen, han tar dem. Jag vill inte
veta av det längre.

Det var nu länge sedan jag hade sett Rosa och jag
gladde mig över att finna henne frisk och kry. Som
vanligt på sista tiden lämnade Hartvigsen oss även i kväll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free