Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Rosa
Men franska är också bra.
Jag lämnar Hartvigsen fyrvaktarens plan och säger inte
ett ord om att han behöver en tolk på resan. De få ord
som måste sägas kan baronessan alldeles säkert klara,
säger jag till och med, och dessutom är Hartvigsen en
mästare i att lära fort, han kan köpa en språklära i Bergen.
Det håller Hartvigsen med om.
Jag går till Rosas hem en natt och stryker handen över
hennes dörr och sätter mig på dörrhällen, där hon satt
sist. Bilder och drömmar välla upp inom mig, jag är
förvirrad i mina känslor och har inte längre någon ro. Natt
och dag vankar jag i vånda. När jag har uträttat detta
med handtaget och suttit på dörrhällen, smyger jag mig
bort igen och tar omvägar för att komma hem, ja, för att
komma hem till mitt rum och sömnlösheten igen.
Baronessan frågar mig vad det fattas mig, jag är så
mörk under ögonen. Jag svarar att det måste vara
tillfälligt och stryker mig under ögonen för att få bort det
mörka. Sedan frågar hon vad jag tycker om resan till
Jerusalem. Varför just till Jerusalem? frågar jag. Då
förklarar hon för mig varför och hon år djupt olycklig,
hennes ögon äro slutna såsom en skymning.
Jo, Hartwich vill själv till Jerusalem, han har läst om
denna stad i bibliska historien. Jag vill också till
Jerusalem. Här är ju ingen ro för någonting, kanske att det
blir bättre sedan jag har varit där. Helig jord, säger man,
ja, kanske det är helig jord, ingen kan veta vad det har
för verkan. Jag har prövat många råd här, ja, till och med
dyrkat främmande gudar. På samma sätt gick jag också i
Finland och var fredlös. Ingen förstod mig när jag var
värdinna och gick bort ifrån vår egen bjudning. När
jag kom igen frågade de om jag var opasslig, de skulle
väl vara taktfulla emot mig. Men bildningen är ju bara
en hela klassens egenskap och jag sökte efter en
personlig egenskap hos någon. Jag gick bort till en man
och frågade: Är ni jägare? Han begrep mig inte:
Jägare? Nej. Men han hade en kusin som var jägare.
Nå, hit med honom! Men vad var det för slags jägare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
