Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Rosa
Varför skulle resan förhindras? svarar Rosa. Den ska
visst inte förhindras.
Jaså, inte det, säger jag endast och tiger.
Benoni vill så gärna iväg och jag har heller ingenting
emot det. Vi får ju se så mycket.
Jaja, svarar jag som om jag talat i en tät dimma. Jag
hörde att Rosa också skulle med. Som en liten tröst för
mig själv tillade jag: Jaja, då får ni väl bli tolk på resan.
Jag blir väl ingen ordentlig tolk, svarar Rosa. Jag har
läst lite franska och tyska, men. Och detsamma har väl
Edvarda, men. Jaja, vi ha nu inte rest än! tillägger hon.
Nej, de hade inte rest än.
Jag träffar Hartvigsen och börjar tala om resan; han
talar från första början som om de nu skola bli tre i
sällskapet och som om det egentligen aldrig har varit fråga
om något annat.
Rosa blir alltså tolken, säger jag.
Ja, svarar han, hon kan allt som behövs, vad det angår
och vad det anbelangar. Ni skulle höra henne när det
kommer en flaska drivande med ett meddelande i på alla
möjliga utländska språk: Hon läser det ackurat som ett
av tio Guds bud.
Ja. Och Rosa gläder sig visst åt resan.
Det vet jag inte. Men det är då precis som jag sade till
henne: Du måste naturligtvis bli med, sa jag; för jag kan
naturligtvis inte resa till främmande land med en annan
damsperson utan dig, sa jag. Och detsamma tyckte Mack.
Naturligtvis.
Jaja, vi har ju inte rest någon av oss än! säger
Hartvigsen också. Det är så mycket som man måste ta med i
beräkningen. Till vintern är det att köpa last i alla våra
fartyg igen och till jul är det den stora omsättningen i
handelsboden. Jag måste ju ha uppsyn över alltsammans
och jag kan inte lämna min kompanjon alldeles hjälplös.
Jag fick ingen klarhet i vad som hade vållat detta
omslag i resplanerna; men jag tänkte för mig själv att det
var Rosa som hade vänt sig till Mack, sin alltid faderliga
vän, och gjort föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
