Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 81
För att vara hövlig håller hon upp tavlan och betraktar
den och hennes händer, som jag alltid har beundrat, äro
så läckra just i detta ögonblick. Hon talar dämpat,
känner igen Macks sal, silverängeln, säger att hon har lust
att ta en klunk ur vinglaset på bordet, så läskande står
det där med sitt vin.
Det är ert vinglas, säger jag. Ni satte det på bordet.
Hon glömde sig och gav ett ögonblick efter för mig,
hon svarade:
Ja, jag minns det! Men efter en minut slår hon om,
ställer tavlan ifrån sig och säger: Benoni kommer snart.
Han gick bara till kvarnen. Såg ni honom inte?
Paus.
Jo, jag såg honom, svarade jag.
Nu hade jag talat rent ut. Rosa förstod allt, hon såg
på mig med vänliga ögon, men skakade åter på huvudet.
Var det så galet? frågade jag.
Ja, ni får ju inte vara förälskad i mig, det vet ni,
svarade hon.
Nej, sade jag i min nöd, jag hade det också mycket
lugnare förut.
Rosa var så öppenhjärtig och naturlig, hon gick rakt
på sak. Nej, naturligtvis fick jag inte vara kär i henne.
Men jag var det. Hur tog hon det? Någon större
missbelåtenhet kunde jag inte märka hos henne, men däremot
mycket överseende. Detta överseende var inte behagligt
för mig, det gjorde mig till ett barn. Till min glädje
visade hon också oro. Jag är kanske ändå inte bara ett
barn för henne, tänkte jag.
Jag ber er inte en gång om att sitta. Det är kanske
bäst att vi bli stående, sade hon — och satte sig. Strax
efter märkte hon vad hon hade gjort, reste sig leende och
sade: Har ni sett på maken? Så tvingade hon sig att vara
lugn, visade på en stol för mig och bad mig ta plats:
Varför skulle vi inte sätta oss? Var så god! Så ska jag
berätta något för er!
Vi satte oss båda.
6. — H a m s un, Rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
