Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Rosa
Alltså vad jag inte ska vara! Ja, men det är ju det
enda sättet. Annars kan ni inte en gång komma hit.
Hellre det då! sade jag i min ungdomlighet.
Nej, hör nu, ta nu reson! Ni vet alltför väl att detta
är barnsligt av er.
Och ni vet mycket väl att jag inte är något barn,
avbröt jag sårad.
Rosa svarar lugnt och ser på mig:
Jo det är ni.
Då blev jag sittande och stirrade på henne. Jag som
trodde att hon var en fin människa; detta var ju grovt,
bara dumheter, fruntimmersprat. Jag hade mina tjugutre
år på nacken.
Ni har kanske inte alldeles orätt, säger jag då. Jag tror
också att ifall det fanns några andra här, så...
Absolut! avbröt hon livligt.
Jag ska försöka övervinna mig själv. Snart blir det
barfrost och jakttid, jag går längre omkring, kommer
runt i bygderna...
Jadå. Å, det ska ni göra! sade Rosa, hon reste sig och
lade sin hand i min, stod ett ögonblick och satte sig igen.
Ja, ser ni, det finns ingen annan råd. Jag är er stora
kusin, er kolossala kusin, hehe.
En ny kränkning. Jag var inte så liten, att hon var
kolossal. Jag växte ännu, det var sant, men denna
bedrövligt sena utveckling måste väl snart stoppa. Jag
skiftade ton med vett och vilja och frågade:
Nå, kom det något i vägen för Jerusalemsresan?
Paus.
Ja.
Oenighet i äktenskapet?
Paus.
Ni som är så rädd för att — ni som aldrig frågar —
nu ska jag berätta er något annat, vill ni det? Ni tycker
kanske att jag är litet orolig i dag och det utlägger ni
kånske på ert eget sätt. Men saken är den: lapp-Gilbert
har varit här i dag; han gör mig alltid så ängslig. Han
vet så mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
