- Project Runeberg -  Rosa /
95

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 95

Han går obekymrat och frejdigt, som om han gått i en
dyr dräkt och inte i trasor, hans humör är det bästa för
att han redan fått mat två gånger i dag. Det är mera
än jag är van vid! säger han och skrattar litet. Det
kommer en kvinnogestalt långsamt emot oss, hon är lång och
smal, och Munken Vendt ropar aj! åt henne innan han
vet att det är baronessan. Det är baronessan, säger jag,
hon möter oss!

Vid Munken Vendts rop stannar hon och ser på oss och
väntar.

Är det ni! säger hon då vi stanna framför henne. Men
det sade hon säkert bara för att inte själv visa sig
förlägen, hennes leende var förvirrat när jag föreställde.

Munken Vendt gjorde som jag och höll mössan i
handen. Jag skrek tyvärr: Aj aj! sade han rättframt och
leende. Jag visste inte vem det var, jag såg bara en lång —
att det kom en smärt —

Å, detta sade Munken Vendt så fint innan han satte på
sig mössan. Och baronessan kröp ihop en smula och fick
kortare hals då han såg på henne.

Jag ska egentligen gå vidare, sade hon och nickade.

Men det sade hon säkert för att inte vara den som hade
gått oss till mötes.

Så gingo vi var sin väg. Och Munken Vendt var
absolut oberörd. Han tyckte förresten att baronessan var
gammal och konstig.

XVIII.

Ett par dagar ha gått. Munken Vendt är munter och
har haft vind i seglen, baronessan blomstrar upp igen i
hans sällskap, ja, blir ung på nytt och talar med
sammetsröst.

Vid bordet bära sig båda lika ouppfostrat åt, såsom
tjänstfolk, med båda armbågarna på bordet. De svälja så
det är en pina, kleta mera smör på bröd som de redan bitit
i och lägga sedan den smöriga kniven på duken istället
för på sin tallrik. Baronessan gör det säkerligen av idel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free