- Project Runeberg -  Rosa /
108

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108 Rosa

jag var kanske bara en liten obetydlig., ordentlig och
lillgammal yngling, skapad och utrustad på detta vis av
försynen. Men Munken Vendt var en man.

Far du i morgon? frågade jag.

Nej. Och inte i övermorgon heller. Nej, ser du, jag
väntar på lappen. Dessutom sa hon till mig nu ute på
trappan, att jag hade varit så vacker i kväll, jag hade
haft så flammande ögon, sade hon, hahaha.

Vem sa det?

Vem? Baronessan.

Vad sa du då?

Vad jag sa? Ajl sa jag. Men gissa vad jag gjorde!
Hör du, hur länge kan jag ha stått här hos dig nu?

En kvart, svarade jag. En kvart för mycket.

Nu går jag, sade han.

A, han har väl något för sig, eftersom han frågade
om tiden. Jag hörde honom sakta förflytta sig bort över
förstugan. Jag gick inte till sängs, utan jag klädde
tvärtom på mig litet bättre och stod färdig att gå ut när
Munken Vendt kommer tillbaka.

Är det inte som jag säger, att det är bara konster och
tillgjordheter med de fina! utbrast han förbittrad. Tyst,
säger jag, jag hade orsak att göra vad jag gjorde. Men
bara ständiga konster. Fan också! Ska du ut?

Ja.

Ja, du går det av dig du, det är din utväg. Och så
smörjer du litet på finnarna. Och när det blir andra
finnar...

Jag öppnar med ett ryck min dörr på vid gavel.
Munken Vendt ser på mig, och fastän han kunde ha skrattat
mig mitt i ansiktet och slagit sig ner på en stol, blev han
med ens allvarlig och sade:

Gott, du har rätt, nu går jag och lägger mig. Men du
måste medge — dörren var ju stängd.

Har hon lovat att hålla den öppen, så var det bara för
att bli dig kvitt, sade jag. Du är ju som ett djur.

Munken Vendt funderar på det.

Säger du det? säger han. Men jag fick ju lov att kyssa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free