- Project Runeberg -  Rosa /
113

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 113

Denna vänlighet gjorde Hartvigsen gott, han
knäppte till och med upp västen och sade: Frysa — se här!
Han kom upp till oss och sade till mig: Gå hellre med
hem, gör det! Min hustru mår inte bra av kylan.

Du ska vara så god och knäppa din väst, säger Rosa
och knäpper hans väst med egna händer.

Jag kände ett stygn av obehag då jag såg denna
ömhet, de goda händerna kämpade så tappert med
knapparna och under tiden stod Hartvigsen och var lycklig
och stolt. ;

Gift er aldrig! sade han skämtsamt till mig. Ni får
ingen levandes ro. Hon tror jag fryser. Gå nu hem
båda två, jag kommer strax.

Jag ursäktade mig, jag kände mitt ansikte bli stelt
och förvridet.

Han måste kanske hem igen, sade Rosa, och kanske
sade hon det för att hjälpa mig.

Ja, svarade jag, och tog farväl.

Rosa sade till sist: Mår Edvarda bra? Hälsa henne!

Tre dagar senare kom jakten in i hamnen, men
galeasen hade inte kommit och den hade inte setts till.
Emellertid nickade Hartvigsen belåtet även nu att allt
gick bra! Det blev nu ett rivande liv i viken, båtar
rodde från och till fartygen och lossade dem och på
land voro Sirilunds båda hästar i arbete och drogo
bodar och källare fulla av varor.

Och dagarna gingo.

Jag hade börjat min lilla skola med småflickorna och
den bestod i att jag lärde den äldsta att läsa
bokstäverna och den yngsta att minnas dem i följd. Och lilla
Tonna lärde förresten själv hela alfabetet av sin stora
syster, så att jag hade ej något besvär med henne.
Hade det inte varit för att jag haft barnen långa stunder
och dessutom min målning, så skulle jag inte haft
något att göra. Naturligtvis berättade jag också för
barnen många sagor om små fåglar och dockor och träd i
skogen. Jag uppfann några av dessa sagor själv, men
när barnen senare ville höra dem en gång till och jag

8. — H a m s un, Rosa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free