- Project Runeberg -  Rosa /
115

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 115

Jag hörde lakan prassla när jag kom in i förstugan;
det är väl Rosa som går och lägger sig! tänkte jag.

Hartvigsen visade mig allt präktigt som Svend
Väktare hade köpt åt honom i Bergen: Där var en
dykardräkt och en hebreisk bibel. Å, detta barn, denna
förunderliga blandning av bondslughet och enfald!
Han visade dykardräkten som en sällsynthet och en
klenod och såg under tiden på mig om jag skulle
beundra honom. ;

Det är då inte alla som har en sån här kostym i sitt
hus! sade han. Titta på hjälmen, den gör mig nästan
kuslig! Nu tror ni kanske inte att jag tordes ta den på
mig, men jag tog den på mig första dagen och Svend
Väktare pumpade luft.

Det kändes väl stelt och styvt att vara i den? frågar
jag.

Ja, inte är den att dansa i, inte! Haha, ifall jag kom
till en dans i en sådan kostym, så skulle allesammans
ta till benen för Hartwich.

Nu vände han sin uppmärksamhet på den hebreiska
bibeln.

Jaja, det var dykardräkten, och vad den angår, så
kan den hänga här. Här är det nu snart fullt från golv
till tak av alla möjliga saker. Men vad säger ni om
den här gossen?

Det var en använd bibel; Hartvigsen förklarade att
den stod inte att få ny. De säger att sådana här aldrig
tryckas mera sedan de trycktes hos Luther i
Wittenberg, sade han. Det är förargligt att min hustru har
gått och lagt sig, annars skulle ni kanske velat läsa
lite i den.

Jag läste en liten bit av det jag förstod och
Hartvigsen häpnade storligen över mig. Han hämtade vin från
skänken och beklagade åter att inte hans hustru var
uppe. Jag blev sittande en lång stund, tiden gick; det
var mig snarast välbehagligt att Rosa inte var
närvarande, nu hade jag ingenting att frukta av mig själv
och likväl satt jag i hennes stuga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free