Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 129
het, hennes läppar skälvde som om jag hade rört
henne. Så blev hon varse papperet på bordet och läste
min ursäkt för att jag hade kommit, det gick kanske
upp för henne att jag inte var så djärv och stormande
som jag hade givit mig ut för.
Jaså, Benoni har bett er gå hit! sade hon. Jag
förstod det.
Jag svarade ingenting på detta, men jag ville inte
dämpa min glöd; just nu gick det så bra. Jag ställde
mig framför henne och sade plötsligt: Aj!
Då såg hon på mig och började skratta helt tyst och
frågade leende:
Vad går det åt er? Nej, lugna er nu!
Mitt bröst hoppade upp och ner, jag handlade i den
högsta inre bävan då jag steg fram ett steg och slog
armarna om henne. Jag skälvde våldsamt och sade
ingenting, men lutade mitt huvud mot hennes, mot
hennes hals och axel. Det varade knappast ett
ögonblick, hon hade lätt att komma ur mina armar och
plötsligt slår hon till mig med flata handen under örat.
Jag hörde som ett hjul brusa inne i mitt huvud och
jag tumlade ner på en stol.
En örfil!
Stackars Rosa, hon hade själv stor möda med att
trösta mig och skyla över slaget igen, jag kom endast
helt långsamt till besinning. Hon talade med mig och
log litet och gjorde många frågor: Vad menar ni? Var
har ni lärt er detta? Jag har väl aldrig sett på maken!
Seså, nu ska ni inte bry er om det mera!
Då det klarnade i mitt huvud hade jag sjunkit
tillbaka i min eländiga ödmjukhet, jag var endast glad
över att Rosa inte visade mig på dörren. Nej, Munken
Vendts uppträdande dugde inte för mig, min natur var
en annan än hans, han ryckte till sig den han ville ha.
Å, han hade en underbar förmåga att göra
galenskaper och få dem förlåtna med detsamma!
Det blev mera och mera som förut mellan Rosa och
9. — H a m s un, Rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
