Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Rosa
Nu i natt hade Margrete suttit hos Mack och skulle
ge honom dropparna, berättade Hartvigsen. Så hade
de börjat prata och Margrete hade menat att Mack låg
för mjukt, han borde ligga på riskvistar.
På riskvistar? frågade jag.
Ja, har ni hört sådana galningar! säger Hartvigsen.
Nu låg det bud till mig i handelsboden om att komma
upp till Mack; för jag kan först som sist säga: Han kan
inte undvara mig. Jag går upp till honom, han är inte
längre mera än en halv människa, och nu behöver jag
ditt goda råd, Hartwich! säger han till mig. Ni ska
tro, det är inte till var och en som Mack på Sirilund
säger sådana ord; men mig kan han nu verkligen inte
undvara. Då svarade jag honom som sant är, att det
var han och ingen annan som en gång hjälpte mig ur
eländet och att om han hade behov av mitt råd, så
skulle han få det. Då berättar han om riskvistarna.
Det kommer aldrig att ske! svarade jag genast;
kvinnfolken har blivit tokiga. Tack! sade Mack till mig; det
var en förståndig mans ord jag ville höra! Men nu var
det också så, sade han, att han måste ju finna på något
sätt att komma på benen igen. För blir jag liggande
här så gör jag ingenting annat än tänker, sade han, jag
får inte sova om nätterna, jag blir religiös.
Här gjorde Hartvigsen ett uppehåll. Så onaturlig
föreföll honom denna förändring med Mack, att han
fick stora, rådvilla ögon.
Det var besynnerligt! sade jag.
Hartvigsen tänkte länge och sade sedan:
Finns det inte på hela jorden någon bot för den där
magsjukan? Vad fan ha vi då doktorer för? Och
plötsligt blev han skarpsinnig, underbart bondklyftig, han
samlade hela sitt förstånd och sade: Vi kan ju alla
tänka oss, att när en sådan verksam man som Mack blir
liggande till sängs, så är det rena fördärvet för honom.
Han måste upp igen.
Men det är just knuten att få honom så bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
