- Project Runeberg -  Rosa /
164

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 Rosa

ni hört maken till skojare? Men där ser man tacken för
att jag grävde upp badkaret och i min godhet hjälpte
honom att få leva sitt liderliga liv igen.

Och sedan har han inte ens betalt Arentsen vad han
hade lovat honom?

Nej, bara hälften. Han har lurat den stackarn på andra
hälften. Varför har ni gjort det? frågade jag Mack. Jag
har inte alls lurat honom, svarade han, jag har aldrig
lovat honom allt på en gång, han får vänta; jag behöver
pengar i vår affär, svarade han. Nej, det tjänar
ingenting till att tala med honom, han har svar på allt.

Hartvigsen stannade vid sitt vägskäl.

Gå nu ner till er hustru, sade jag, hon har väntat länge.

Ja, stackars Rosa! svarade Hartvigsen och såg ner mot
huset. Jaså, hon har letat efter mig hela dagen? Och
barnet, det låg hemma! Men det var makalöst vilken karl
det har blivit av Arentsen, jag höll på att inte känna
igen honom. Och det har jag beslutat mig för, att förr
än den stackarn ska vänta länge på pengar, förr ska jag
betala ut dem på en gång. Det lovade jag honom. Och
det ska ske i denna dag.

XXVII.

Jag hade inte ro varken inne eller ute, jag drev omkring
hela dagen och jag såg Hartvigsen gå till smedens stuga
ännu en gång. Det är för att ge Arentsen pengarna!
tänkte jag. På eftermiddagen nästa dag gick jag ner till
bryggorna igen, jag tänkte mig att jag skulle kunna få
höra litet mera om jag gick förbi Rosas hem. Men jag
fick ingenting höra, Rosa stod i fönstret med barnet på
armen, hon såg lugn och lycklig ut och höll upp barnet
emot mig, jag vinkade då med mössan och tänkte:
Gudskelov, ingenting har alltså hänt henne! Jag gick vidare
till bryggan.

På den långa kajen stod Hartvigsen i samspråk med
smeden; snickaren och ett par hamnkarlar voro också på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free