Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 1275
baronessans skratt. Strax efteråt sade även hon:
Naturligtvis har ni rätt!
Nu rustade man sig i Hartvigsens stuga och på
Sirilund till färden. Baronessan skulle ta sina småflickor
med sig och de voro röda av glädje över detta; lilla
Martha skulle också få fara med och över detta var
hennes far Steen bodbet jänt mycket stolt. Hartvigsen tog med
sig en mängd varor och viner och läckerheter på båten
för att inte alldeles barskrapa svärföräldrarna för
festlighetens skull.
Så ångade fartyget bort.
Det kom igen om två dagar och förde alla våra
grannar tillbaka igen. Allt hade gått väl, pojken blev döpt till
Augustus efter Rosas far. Fartyget blev nu liggande kvar
i viken till nästa dag. Jag var ombord, Hartvigsen synade
varje vrå på det och sade: Jaja, slutet på visan blir
kanske att jag köper det en gång! Men då fartyget hade
avseglat kom fyrvaktaren Schöning en dag till
handelsboden och frågade: Vad är det för en liten ångpråm som
har varit här ett par gånger? Den har fört Hartvigsens
barn till dopet, svarade jag. Fyrvaktaren log på sitt
förtorkade vis och sade: Å, vad den karlen sliter för att bli
av med sina pengar! Hartvigsen kommer kanske att köpa
fartyget, sade jag. Då skakade fyrvaktaren på huvudet
och svarade: Nej, låt honom nu köpa gröten först!
Och Hartvigsen tycktes inte heller vilja längre
framhärda som den dumme och rike mannen med de myckna
pengarna. Han skröt förskräckligt med den stora
överraskningen han hade givit oss, men han lät inte sitt konto
i handelsboden längre stå öppet för vem som helst. Jag
hörde honcm säga en dag till en kvinna som bad om
varor: Kaffe och allt i den vägen och likaså tygvaror, det
ska du gå och tala vid min hustru om! Jag hade
ingenting med Hartvigsen och Rosa att göra, men det gick en
liten ilning av glädje genom mig då jag hörde honom tala
på det viset. Han var säkerligen en mycket rik man ännu
och Rosa ville tydligen vänja honom av med att göra sig
löjlig med sina medel. Det såg så ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
