Människorna veta ej mycket om sig själva,
de tro sig så arma de visa sig i livet,
de veta ej att gudarna bo i deras bröst
oigenkända.
Gudarna skratta. Livet är deras.
De köra vagnen med glödande spann.
Sitter därinne en drottning så härlig,
folket blott viskande nämner hennes namn.
Knäböjen människor. Gudarna komma.
Gudarna resa sig ur stofttyngda ännen,
gudarna lyfta hela världen till sin höjd.
(1918)
