Vem kan älska dig, syster?
Vill ej gud med mörkt ansikte sluta dig i sina armar?
Står ej densamme vid din fotända då du somnar in!
Skola våra ögon skåda honom, syster?
Levde vi icke i sagan, där allt omöjligt är möjligt,
sade jag så, o syster?
Hånar oss icke skönhetens stod, kring vilken rosorna smula sig?
Lova icke dessa läppar allt på jorden?
Vet icke denna panna, att outsägligt är på väg till oss? ...
