Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En manlig Iokaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fullständiga illusionen kom honom alldeles
att tappa huvudet, och han visste inte hur det
var fatt med honom. All hans lidelsefulla kärlek
från fordom började sjuda i hans hjärtas djup.
Hon också var glad och rättfram. De blevo
genast vänner och förtrogna.
När han kommit hem till sig igen, varsnade
han att det gamla såret hade gått upp, och han
grät hejdlöst, med huvudet i händerna, grät över
den bortgångna, kringvärvd av minnen, förföljd
av de välkända ord hon brukade använda, i ett
nu åter nedsjunken i en hopplös förtvivlan.
Och han började umgås i det hus, där den unga
flickan fanns. Han kunde icke längre leva utan
henne, utan hennes glada samspråk, fraset av
hennes klänning, tonfallet i hennes röst. Han
sammanblandade nu i sina tankar och i sitt hjärta
den bortgångna och den levande. Han glömde
tidsavståndet, de svunna åren, döden, och han
älskade alltjämt den andra i denna, älskade denna
i hågkomst av den andra, sökte ej längre att
förstå, att få veta, frågade sig ej ens nu, om hon
kunde vara hans dotter.
Men ibland plågades han grymt av att hon,
som han älskade med denna dubbla,
hemlighetsfulla, för honom själv ofattliga kärlek, hade det
knappt och bekymmersamt.
Vad kunde han göra? Erbjuda henne pengar?
Med vad rätt? Spela rollen av förmyndare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
