Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sina armar. Denna flicka svarade mot hans
innersta önskningar, mot hans hemliga längtan,
mot detta kärleksideal man bär innerst i sitt
hjärta, utan att man vet av det.
Han såg jämt och samt på henne, han kunde
inte låta bli. Hon rodnade, generad av denna
uppmärksamhet. Han märkte det och ville se
åt ett annat håll, men rätt som det var voro hans
ögon fästa på henne igen, hur mycket han än
bemödade sig att ge dem en annan riktning.
När några dagar gått, kände de varandra,
fast de inte sagt ett ord någon av dem. Han
avstod sin plats åt henne, när omnibusen var
full, och gick själv upp på taket, ehuru det inte
var med glatt hjärta. Hon hälsade honom nu
med ett litet leende, och fastän hon alltid slog
ned ögonen inför hans blick, som hon kände
var alltför glödande, tycktes hon nu ej längre
sårad av att bli på detta sätt betraktad.
Till slut kommo de i samspråk. Det uppstod
hastigt ett slags förtrolighet mellan dem, en
förtrolighet som räckte en halvtimme var dag.
Det var för visso de mest förtjusande halvtimmar
han upplevat. Hela dagen för övrigt tänkte han
på henne, såg henne oupphörligt framför sig
under de långa timmarna vid pulpeten,
kringvärvd, besatt, betagen av denna obestämda och
outplånliga bild, som en älskad kvinnas ansikte
lämnar kvar inom oss. Han tyckte att det fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
